sista Sri L

Nu är resan snart slut. Ett sista stopp i Colombo och imorgon påbörjar vi 40h skön resa. Tills vi kommer hem får ni njuta av lite bilder. Det har varit aningen monsunigt här sista tiden vilket har varit bra för arbetet men mindre bra för brännan.

Elias och Jannie myser på stranden!

Jag är glad, sköldpaddan är inte lika nöjd.

Mördarankorna har haft jaktlycka, en fisk dukade under.

En mus hade en dag tagit vår tvål och kalas på den!

Sri Lanka

Nu har vi varit framme ett tag! Men natet har varit svaratkomligt och vyerna lockande. Detta ar slutdestinationen pa var resa och det ar har vi skriver fardigt arbetet. Det gar bra for alla som undrar och vi tar det lite som det kommer, det ar da det kommer bast. Vi har startat ett nytt nyttigt liv ocksa. Vi ater enorma mangder frukt, badar runt och lagger oss klockan 9 pa kvallen! Och somnar! sa gar vi upp vid 7, laser lite bok, gar runt pa stranden och samlar pinnar. Ater frukost, skriver arbete, skriver arbete, skriver arbete, tycker vi ar klara for dagen och laser en bok. Det ar otroligt vackert har och vi stormtrivs helt enkelt!

For att kunna skriva en dag behovs en bra frulle!
helst vid havet for dar kan vi titta pa skoldpaddorna som leker i vattnet.

Har bor vi, dar det ar blatt, pa ovanvaningen.

Jankan visar magen for forsta gangen pa tva manader

Ett klassiskt, jag-sitter-pa-palmen-som-lutar-sig-over-havet-kort

Gustaf
Jesuskrabban: Den springer pa vattnet! Jattefort!

Nar vi inte skriver gar jag i vattnet

Nar jag inte gar i vattnet pluggar jag ngt annat. Tungt liv.

Matrimandir

Vad är det där för guldboll. Jo, det är Matrimandir. Ett helt fantastiskt projekt faktiskt. The Mother, känns lite som Saida av någon anledning, valde designen och ingenting kan kompromissas med Matrimandir. Så den är faktiskt klädd i ett tunt lager guld och inte mässing som först föreslogs. Bygget startades på 70-talet och den klassades färdig först 2008 även om det fortfarande är lite småsaker som skall fixas till.

Så vad är det egentligen? Ett jättestort, vitklätt rum med pelare upp till taket som man först efter att ha tagit på sig ett par vita sockar och vandrat upp för en lång spiralformad gång längsmed bollens väggar kan komma till. Längs med väggarna, när man vandrar upp för den spiralformade gången med heltäckningsmattan under fötterna, rinner det förresten vatten i guldkantade fåror. Väldigt vackert. Hela skapelsen är verkligen helt enastående arkitektoniskt. Väl uppe i det högsta rummet är det tyst, så tyst. inte ett ljud hörs. Tanken med rummet är att man skall "koncentrera sig" med andra ord tänka på saker. Det är ingen speciell religion som utövas där utan alla och ingen religion är välkommen. Mitt i rummet finns en kristall som lyser upp hela rummet genom att solstrålar reflekteras ner i denna från taket där en spegel som rör sig efter solens bana sitter monterad. Detta för att alltid få ljus ner i rummet.

Det var faktiskt helt otroligt att sitta där. Speciellt i Indien då det är ett land med väldigt mycket ljud. Att freda ljudrummet är inte direkt en diskussion där utan den verkar gå mer kring vilken murbräcka bäst kan forcera dörren.

Vi var på lite andra strapatser i Auroville också, dels såg vi ormar! Det är lätt mitt värsta djur.

bomullsgarn på tork

En fin skalbagge som faktiskt är två.

Ankorna har omringat den stackars grodan

en påfågel inne på vårat turf

Ankorna vaktar en portion minihummrar som jag misstänker är kräftor.

Auroville

Staden som verkade så konstig. Maria Montessori hade varit stolt.

Den var inte så konstig faktiskt, när man läser budskap som att "ena mänskligheten" ger drogradarn utslag. Men om man tänker på vad det egentligen betyder är det ganska fint egentligen. Att ena mänskligheten och att alla skall vara jämlikar. Det är kanske inte så konstigt egentligen. Auroville är nog det mest seriösa projektet att ena mänskligheten jag sett, och där lever också människor från 44 olika länder sida vid sida.

kort bakgrund:

1968 får fransyskan Mirra Richard aka the Mother (sektliknande nog) för sig att starta igång en ny stad för att ena mänskligheten tillsammans med en ansedd frihetskämpe i Indien, Sri aurobindo. Staden skulle inte tillhöra någon utan alla. Tillsammans med en arkitekt tog de fram hur staden skulle vara uppbyggd. Men var skulle centrum ligga? Fram med kartan så att the Mother får peka var i öknen man skall utgå ifrån. Hon sätter fingret på en punk. Ohh, nu kan om börja! In i jeepen och ut i ökenlandskapet ingenstans. Det växer inte en kaktus där för att det är så torrt mer eller mindre, tills ett jättelikt banyanträd tonar upp sig EXAKT på platsen som the Mother pekade på. Är det inte ett omen så säg.

Där är det geografiska centrumet beläget i staden. Det planterades sedan träd överallt så nu skulle det nog nästan kunna klassas som sekundär regnskog.

Staden är inte som en stad direkt med trånga gator och massa hus. Det är mer ett område med lite vägar och vid vägarnas ändar eller ibland längsmed ligger lite hus. Till skillnad från övriga Indien är det väldigt lugnt här. Det är tyst och engelska är bra gångbart. Förutom att det är tyst är också väldigt många av västerländskt ursprung som bor här.

Visst är tanken god att alla människor skall leva i enighet med varandra, men folk gör förmodligen inte det av en anledning. Inte för att det är något fel på enighet men för att folk tenderar att leva mer för sig själva än för andra. Med andra ord så äter fortfarande västerlänningarna pommes frites och sallad, medan Indierna käkar daal och dosa. Visst lever de bredvid varandra i harmoni och en dosa kan slinka ner ibland för vem som helst, men de lever fortfarande på sina egna premisser. Såklart att de gör det, alla lever på sina egna premisser, men utan att veta för mycket om någondera begrepp så skulle jag vilja kalla det för en straight edge Montessori-pedagogik som levereras och utövas för de inneboende i dagligt liv.

Nu fick jag i alla händelser mest intrycket av att västerlänningar flyttar hit för att njuta ett lugnt liv, i ett varmt klimat inne i skogen där man kan ägna sig åt vad man nu vill göra, sköta sin trädgård, eller utöva konstformer under väldigt billiga former. Det där lugna livet så många pratar om.

Jag tycker verkligen om Auroville. Det var en annan sida av Indien som är otroligt skild från övriga upplevelser.

Den mytomspunna Guldbollen kommer i ett annat inlägg!

Här bodde vi

Elias och ett Banyanträd

Jannie spelar svår

En alle av kaktusar.

Guldbollen Martimandir

Vantan

Ett kort inlagg kommer.

Det ar knepigt att underhalla denna blogg just nu, Internetet brukar vi behova betala per timme och da finns det sa mycket vi behover gora att bloggen kommer lite pa andra plats. Men nu kommer en kort uppdatering.

Vi ar i Tirupur just nu, sista dagen, och sitter pa ett produktionskontor har. Vi skall aka ut foer att traffa en leverantor, se pa produktionen samt intervjua denna. Vi skall aven fixa biljetter for att aka till Pondycherry, eller Pondy som de ledigt sager har. Detta foer att ta en taxi darifran till Auroville. En speciell stad, som jag verkligen rekommenderar alla att lasa om har: http://en.wikipedia.org/wiki/Auroville Dar har dom pizza! Vi ar lite troetta pa viss Indisk mat foer tillfallet och aven pa sma indiska stader, det skall bli skont att komma till en annan typ av samhalle som har en annan inriktning. Vad projektet angar sa ar allting verkligen pa topp med det, det gar enligt plan och vi skall snart tematisera intervjumaterialet. Var foerhoppning ar att optimera nytta med noje ekvationen pa Sri Lanka.

Jag var foerresten lite sjuk i Lordags, en slang indisk mage kom levererat i samband med dricksvattnet. Ok, kranvatten var att ga lite foer langt kanske.

Nu kom var chauffor till fabriken. Vi hoers i Auroville!

från mail

Följande är sax från mail

Men det är ju sköna 35 grader ungefär så jag och Jankan gör ju våran sak. Vi intervjuar folk och skriver ihop våra saker. Men det tar tid att göra intervjuer här alltså. Just nu är vi i södra Indien i en stad som heter Coimbatore, där vi hade en intervju idag. Vi skulle ha intervjun vid 12 och vi kommer dit med tre minuters marginal på svenskt vis. Där får vi sätta oss och vänta, får ett glad vatten och får reda på att personen vi skall intervjua kommer om 15-20 min. Inga problem tänker vi. 10 min senare kommer en vakt och säger att eftersom det är dagligt strömavbrott mellan 12 och tre så är det bättre om vi kommer tillbaka vid tre för att göra intervjun om det inte är några problem. Självklart är det inte det för oss. Vi kommer tillbaka vid tre, personen är 10 min sen igen. Mer vatten. Han kommer och vi går in i ett rum. Strömmen är inte tillbaka, men vi drar igång intervjun i alla händelser. Det är typ 40 grader varmt, svetten rinner, fönster öppnas och där utanför är generatorer i full gång vilket tillsammans med ett vägarbete fullkomligt dränker våra röster. Så första 30 minuterna av intervjun spenderades i någon sort svettdränkt fantasivärld där vi på ett bords avstånd skrek om hur certifieringar är mottagna av lokala producenter. Jag trodde jag skulle avlida mer eller mindre. Men indiern var vid gott mod och berättade historier om Lord Krishna och om hur allting är gott om man ser världen med sådana ögon.

Nu är vi färdiga i Coimbatore och textilstaden Tirupur hägrar för lite intervjuer där. Ha det bra alla!

Bombay

Sa,

Ahmedabad och 45 graders skont okenklimat ar avklarat till forman for Mumbai. Har ar det lite svalare, men fuktigare. All in all, battre. Vi kom igar vid 11.50 efter en underbart skon somn pa ett av Indiens kanda tag. Vi steg pa 02.45, somnade 02,46 och vaknade nar alla andra hade gott av typ. Perfekt nattsomn. Sedan var det direkt av till hotellet, slanga av vaskorna for att aka det skona pendeltaget i bombay, det gar inte riktigt att besrkiva hur fullt ett sodant ar. Att forsta ar svart utan att uppleva det. Men folk borjar kno for att komma ut pa ratt sida tva stationer innan det ar framme och da hanger fortfarande fem pers i en hand och har en fot utanfor taget. Men dar svalkar det ocksa mest. Sedan richa i 50 minuter i stekande sol och dodliga avgaser. Framme vid stallet vi skall kora intervjun ar vi ganska smutsiga, sondersvettiga och trotta. Tva timmar senare tar vi bara taxi och skippar taget. Taget kostar en krona for en timmes aktur ungefar medans taxin brakade loss pa 20 kronor. Rena ranet.

Igar kvall kande vi att vi skulle fira lite. Fira att vi har det sa bra tillsammans =) Det och att man kunde bestalla kott och ol! Sa det var en hamburgare av oandliga proportioner till Jannie och en biff stor som en stor deg pepparkaksdeg. Wonderschon.

Idag har vi skrivit ihop intervjun och fixat lite i arbetet, imorgon bar det ut pa stan och veckan kommer sedan kantas av olika intervjuer!