Indien i samtiden

sista Sri L

2010-05-19T21:02:00.004+05:30

Nu är resan snart slut. Ett sista stopp i Colombo och imorgon påbörjar vi 40h skön resa. Tills vi kommer hem får ni njuta av lite bilder. Det har varit aningen monsunigt här sista tiden vilket har varit bra för arbetet men mindre bra för brännan.

Elias och Jannie myser på stranden!

Jag är glad, sköldpaddan är inte lika nöjd.

Mördarankorna har haft jaktlycka, en fisk dukade under.

En mus hade en dag tagit vår tvål och kalas på den!

Sri Lanka

2010-05-11T17:44:00.006+05:30

Nu har vi varit framme ett tag! Men natet har varit svaratkomligt och vyerna lockande. Detta ar slutdestinationen pa var resa och det ar har vi skriver fardigt arbetet. Det gar bra for alla som undrar och vi tar det lite som det kommer, det ar da det kommer bast. Vi har startat ett nytt nyttigt liv ocksa. Vi ater enorma mangder frukt, badar runt och lagger oss klockan 9 pa kvallen! Och somnar! sa gar vi upp vid 7, laser lite bok, gar runt pa stranden och samlar pinnar. Ater frukost, skriver arbete, skriver arbete, skriver arbete, tycker vi ar klara for dagen och laser en bok. Det ar otroligt vackert har och vi stormtrivs helt enkelt!

For att kunna skriva en dag behovs en bra frulle!
helst vid havet for dar kan vi titta pa skoldpaddorna som leker i vattnet.

Har bor vi, dar det ar blatt, pa ovanvaningen.

Jankan visar magen for forsta gangen pa tva manader

Ett klassiskt, jag-sitter-pa-palmen-som-lutar-sig-over-havet-kort

Gustaf
Jesuskrabban: Den springer pa vattnet! Jattefort!

Nar vi inte skriver gar jag i vattnet

Nar jag inte gar i vattnet pluggar jag ngt annat. Tungt liv.

Matrimandir

2010-05-06T21:43:00.004+05:30

Vad är det där för guldboll. Jo, det är Matrimandir. Ett helt fantastiskt projekt faktiskt. The Mother, känns lite som Saida av någon anledning, valde designen och ingenting kan kompromissas med Matrimandir. Så den är faktiskt klädd i ett tunt lager guld och inte mässing som först föreslogs. Bygget startades på 70-talet och den klassades färdig först 2008 även om det fortfarande är lite småsaker som skall fixas till.

Så vad är det egentligen? Ett jättestort, vitklätt rum med pelare upp till taket som man först efter att ha tagit på sig ett par vita sockar och vandrat upp för en lång spiralformad gång längsmed bollens väggar kan komma till. Längs med väggarna, när man vandrar upp för den spiralformade gången med heltäckningsmattan under fötterna, rinner det förresten vatten i guldkantade fåror. Väldigt vackert. Hela skapelsen är verkligen helt enastående arkitektoniskt. Väl uppe i det högsta rummet är det tyst, så tyst. inte ett ljud hörs. Tanken med rummet är att man skall "koncentrera sig" med andra ord tänka på saker. Det är ingen speciell religion som utövas där utan alla och ingen religion är välkommen. Mitt i rummet finns en kristall som lyser upp hela rummet genom att solstrålar reflekteras ner i denna från taket där en spegel som rör sig efter solens bana sitter monterad. Detta för att alltid få ljus ner i rummet.

Det var faktiskt helt otroligt att sitta där. Speciellt i Indien då det är ett land med väldigt mycket ljud. Att freda ljudrummet är inte direkt en diskussion där utan den verkar gå mer kring vilken murbräcka bäst kan forcera dörren.

Vi var på lite andra strapatser i Auroville också, dels såg vi ormar! Det är lätt mitt värsta djur.

bomullsgarn på tork

En fin skalbagge som faktiskt är två.

Ankorna har omringat den stackars grodan

en påfågel inne på vårat turf

Ankorna vaktar en portion minihummrar som jag misstänker är kräftor.

Auroville

2010-05-05T20:58:00.003+05:30

Staden som verkade så konstig. Maria Montessori hade varit stolt.

Den var inte så konstig faktiskt, när man läser budskap som att "ena mänskligheten" ger drogradarn utslag. Men om man tänker på vad det egentligen betyder är det ganska fint egentligen. Att ena mänskligheten och att alla skall vara jämlikar. Det är kanske inte så konstigt egentligen. Auroville är nog det mest seriösa projektet att ena mänskligheten jag sett, och där lever också människor från 44 olika länder sida vid sida.

kort bakgrund:

1968 får fransyskan Mirra Richard aka the Mother (sektliknande nog) för sig att starta igång en ny stad för att ena mänskligheten tillsammans med en ansedd frihetskämpe i Indien, Sri aurobindo. Staden skulle inte tillhöra någon utan alla. Tillsammans med en arkitekt tog de fram hur staden skulle vara uppbyggd. Men var skulle centrum ligga? Fram med kartan så att the Mother får peka var i öknen man skall utgå ifrån. Hon sätter fingret på en punk. Ohh, nu kan om börja! In i jeepen och ut i ökenlandskapet ingenstans. Det växer inte en kaktus där för att det är så torrt mer eller mindre, tills ett jättelikt banyanträd tonar upp sig EXAKT på platsen som the Mother pekade på. Är det inte ett omen så säg.

Där är det geografiska centrumet beläget i staden. Det planterades sedan träd överallt så nu skulle det nog nästan kunna klassas som sekundär regnskog.

Staden är inte som en stad direkt med trånga gator och massa hus. Det är mer ett område med lite vägar och vid vägarnas ändar eller ibland längsmed ligger lite hus. Till skillnad från övriga Indien är det väldigt lugnt här. Det är tyst och engelska är bra gångbart. Förutom att det är tyst är också väldigt många av västerländskt ursprung som bor här.

Visst är tanken god att alla människor skall leva i enighet med varandra, men folk gör förmodligen inte det av en anledning. Inte för att det är något fel på enighet men för att folk tenderar att leva mer för sig själva än för andra. Med andra ord så äter fortfarande västerlänningarna pommes frites och sallad, medan Indierna käkar daal och dosa. Visst lever de bredvid varandra i harmoni och en dosa kan slinka ner ibland för vem som helst, men de lever fortfarande på sina egna premisser. Såklart att de gör det, alla lever på sina egna premisser, men utan att veta för mycket om någondera begrepp så skulle jag vilja kalla det för en straight edge Montessori-pedagogik som levereras och utövas för de inneboende i dagligt liv.

Nu fick jag i alla händelser mest intrycket av att västerlänningar flyttar hit för att njuta ett lugnt liv, i ett varmt klimat inne i skogen där man kan ägna sig åt vad man nu vill göra, sköta sin trädgård, eller utöva konstformer under väldigt billiga former. Det där lugna livet så många pratar om.

Jag tycker verkligen om Auroville. Det var en annan sida av Indien som är otroligt skild från övriga upplevelser.

Den mytomspunna Guldbollen kommer i ett annat inlägg!

Här bodde vi

Elias och ett Banyanträd

Jannie spelar svår

En alle av kaktusar.

Guldbollen Martimandir

Vantan

2010-04-28T10:53:00.002+05:30

Ett kort inlagg kommer.

Det ar knepigt att underhalla denna blogg just nu, Internetet brukar vi behova betala per timme och da finns det sa mycket vi behover gora att bloggen kommer lite pa andra plats. Men nu kommer en kort uppdatering.

Vi ar i Tirupur just nu, sista dagen, och sitter pa ett produktionskontor har. Vi skall aka ut foer att traffa en leverantor, se pa produktionen samt intervjua denna. Vi skall aven fixa biljetter for att aka till Pondycherry, eller Pondy som de ledigt sager har. Detta foer att ta en taxi darifran till Auroville. En speciell stad, som jag verkligen rekommenderar alla att lasa om har: http://en.wikipedia.org/wiki/Auroville Dar har dom pizza! Vi ar lite troetta pa viss Indisk mat foer tillfallet och aven pa sma indiska stader, det skall bli skont att komma till en annan typ av samhalle som har en annan inriktning. Vad projektet angar sa ar allting verkligen pa topp med det, det gar enligt plan och vi skall snart tematisera intervjumaterialet. Var foerhoppning ar att optimera nytta med noje ekvationen pa Sri Lanka.

Jag var foerresten lite sjuk i Lordags, en slang indisk mage kom levererat i samband med dricksvattnet. Ok, kranvatten var att ga lite foer langt kanske.

Nu kom var chauffor till fabriken. Vi hoers i Auroville!

från mail

2010-04-22T23:27:00.002+05:30

Följande är sax från mail

Men det är ju sköna 35 grader ungefär så jag och Jankan gör ju våran sak. Vi intervjuar folk och skriver ihop våra saker. Men det tar tid att göra intervjuer här alltså. Just nu är vi i södra Indien i en stad som heter Coimbatore, där vi hade en intervju idag. Vi skulle ha intervjun vid 12 och vi kommer dit med tre minuters marginal på svenskt vis. Där får vi sätta oss och vänta, får ett glad vatten och får reda på att personen vi skall intervjua kommer om 15-20 min. Inga problem tänker vi. 10 min senare kommer en vakt och säger att eftersom det är dagligt strömavbrott mellan 12 och tre så är det bättre om vi kommer tillbaka vid tre för att göra intervjun om det inte är några problem. Självklart är det inte det för oss. Vi kommer tillbaka vid tre, personen är 10 min sen igen. Mer vatten. Han kommer och vi går in i ett rum. Strömmen är inte tillbaka, men vi drar igång intervjun i alla händelser. Det är typ 40 grader varmt, svetten rinner, fönster öppnas och där utanför är generatorer i full gång vilket tillsammans med ett vägarbete fullkomligt dränker våra röster. Så första 30 minuterna av intervjun spenderades i någon sort svettdränkt fantasivärld där vi på ett bords avstånd skrek om hur certifieringar är mottagna av lokala producenter. Jag trodde jag skulle avlida mer eller mindre. Men indiern var vid gott mod och berättade historier om Lord Krishna och om hur allting är gott om man ser världen med sådana ögon.

Nu är vi färdiga i Coimbatore och textilstaden Tirupur hägrar för lite intervjuer där. Ha det bra alla!

Bombay

2010-04-17T18:27:00.002+05:30

Sa,

Ahmedabad och 45 graders skont okenklimat ar avklarat till forman for Mumbai. Har ar det lite svalare, men fuktigare. All in all, battre. Vi kom igar vid 11.50 efter en underbart skon somn pa ett av Indiens kanda tag. Vi steg pa 02.45, somnade 02,46 och vaknade nar alla andra hade gott av typ. Perfekt nattsomn. Sedan var det direkt av till hotellet, slanga av vaskorna for att aka det skona pendeltaget i bombay, det gar inte riktigt att besrkiva hur fullt ett sodant ar. Att forsta ar svart utan att uppleva det. Men folk borjar kno for att komma ut pa ratt sida tva stationer innan det ar framme och da hanger fortfarande fem pers i en hand och har en fot utanfor taget. Men dar svalkar det ocksa mest. Sedan richa i 50 minuter i stekande sol och dodliga avgaser. Framme vid stallet vi skall kora intervjun ar vi ganska smutsiga, sondersvettiga och trotta. Tva timmar senare tar vi bara taxi och skippar taget. Taget kostar en krona for en timmes aktur ungefar medans taxin brakade loss pa 20 kronor. Rena ranet.

Igar kvall kande vi att vi skulle fira lite. Fira att vi har det sa bra tillsammans =) Det och att man kunde bestalla kott och ol! Sa det var en hamburgare av oandliga proportioner till Jannie och en biff stor som en stor deg pepparkaksdeg. Wonderschon.

Idag har vi skrivit ihop intervjun och fixat lite i arbetet, imorgon bar det ut pa stan och veckan kommer sedan kantas av olika intervjuer!

Hammock

2010-04-13T12:33:00.007+05:30

Jag har hunnit skaffa ett antal riktigt bra vänner under tiden vi varit i Indien, alla heter de hammock. Alla har en, gärna fler och alla är de lika strategiskt placerade. Jag förstår inte varför denna trend känns utdöd i Sverige, den och glassbåten (För er som varit hemma hos mig och vet vad jag talar om). Denna sköna 80tals trend måste få återupplevas!

Vän nr 1. Den ser inte lika fager ut som den är bekväm, men här satt jag för det mesta, i sol och skugga har den tjänat väl som kamrat.

Den här hittade jag idag när vi var ute på vår tidiga heritage walk, inte helt tokig.

Master av flygande soffor. Huset vi bor i nu är mästare på hammocks, detta är lätt en tungviktare.
Vän nr 2. Upptagen för det mesta men helt perfekt placerad. Tillhör också huset vi bor i nu.

Ahmedabad

2010-04-12T22:08:00.005+05:30

Så! nu är vi framme och det är gött. inte för att inte vår busstur var en på något sätt oangenäm upplevelse. Men det är skönt att ha fast mark under fötterna även om vi båda hunnit utveckla något som kan liknas vid sjöben.

Nu under resan, hela det vill säga, har jag tagit mig ett hundratal sidor in i fem olika böcker, varav tre detta inte slutat med en utläsning. Inte för att dessa tre har varit dåliga på något sätt, men stunden har alltid krävt att jag skall läsa något annat. Av de två utlästa är den ena Deepak Chopras Makt, frihet och nåd, att finna vägen till bestående lycka. Han är så himla skön den kille. Boken går helt enkelt ut på hur man skall göra för att bli lycklig, med en del bra tankar och funderingar. Men så kommer hans sköna retoriska fråga:

"Men hur gör man då för att finna lycka? Enkelt - Det är bara att låta universum flöda genom dig.

Tack för den Deepak, nu skall jag gå hem, hänga lite tvätt och ledigt låta universum flöda fritt genom mig.

jag lär VJ Deepak style att han måste låta universum flöda genom sig om muschen någonsin skall vika undan för ett leende.

God student;
Universum flödar fritt.

Kärt barn har många namn

2010-04-12T22:02:00.001+05:30

Jannie
Janine
Jenny
Jeniun
Yummie

eller bara

Jankan

Mandvi with hood'

2010-04-10T14:53:00.004+05:30

Dagarna i Mandvi är räknade, jag har lyckat övertala Jannie om hur vi måste prova på de Indiska bussarna, så imorgon vid 7.30 så stämplar vi in på en av de indiska liggbussarna. Det är AC, man får juice, vatten och en brits anpassad för en indisk dvärg med midjemått á la Anna Anka. Det ska bli gött att skumpa runt 10 skumpiga timmar i denna buss av det röda bolaget som säkerligen har en tuta som kan spela de 10 populäraste låtarna från Indiens motsvarighet till digilistan. Det tycker dom om, tutor alltså. Från klockan 9 till klockan 9 hör man alltid en distant kakofoni av tutandes, som en ljudmatta som aldrig dör ut. Inte så att det stör, men så att det aldrig är riktigt tyst. Förutom häromdagen då Hemanshu, vår kontaktperson här, tog oss med till hans vän (ett inlägg i framtiden kommer handla om situationen här och vad vi gör här, men ingen av oss orkar ta tag i det nu). En vän som, milt uttryckt, är ganska tät. Det är det fina med Indien, en rik person kan vara så rik att han inte bara har råd att bygga sig ett palats som ligger på en tre meter upphöjd kulle i mitten av den fruktfarm han även anlagt. Han har även råd att ha tiotalet anställda som tar hand om detta och en chaufför som kör bilen åt honom. Jag kan tänka på två personer i sverige som har chaufför: H.M. Konung Carl XVI Gustaf & FR. Kungen och statsministern, på den nivån är det. Här kommer man undan med att vara advokat för att lösa chaufför. Jag ser enbart positiva saker med socioekonomiska samhällsklyftor om inte det framkom tydligt där.

Då kan man exempelvis bygga såhär:

På en enskild plats med 1 km alleväg genom frukträdgård är marken
upphöjd 3 meter och gräset klippt som en green.

Någon som klipper busken med nagelsax typ.
Kontrollankorna ser till att det går rätt till. Kräsna är bara förnamnet.

En köksträdgård stor som en fotbollsplan indelad i fina kvadrater.
Gänget svenskar inspekterar och bedömer.

I alla händelser så är vår plan såhär just nu för de som vill veta:

Mandvi->Ahmedabad->Mumbai->Tirupur->Auroville->Sri Lanka->Hem 21 maj

Wild life eller wildlife?

2010-04-07T18:27:00.007+05:30

Jag tycker ju om djur. Både att äta och att titta på, och jag tror att det vanliga ekvilibrium jag har mellan dessa två variabler nu är i obalans. Vanligtvis är det en jämn balans där de båda lever i en sorts symbiotisk harmoni. Men nu har vi lyckats komma till någon sorts renlevnadszon i Indien som omöjliggör detta, tidigare statiska, tillstånd. Ingen alkohol är tillåten enligt lag, förutom för turister som kan få gå till polisstationen och ansöka om ett speciellt tillstånd för att sedan köpa där om nöden blir för stor. Detta har jag lyckats komma runt genom en ärvd flaska whiskey. Men det har inte blivit så mycket wild life trots detta. Men till renlevnaden hör även vegetarianskap. Jag har med andra ord inte ätit kött på 14 dagar, två veckor! Min jämnvikt mellan äta-titta har blivit rubbad och således har jag varit på utsvävande tittjakt, med resultat; wild life i dess riktiga mening:

En Indisk kossa som sänker en skön bit kartong.
De är allätare 4 sho och det som inte de vill ha trycker hundarna i sig. Plasten som blir över sopas runt av människor.

Cirkushund i ensam gränd.

Jag lyckades även se en revirsfight av kaliber! Det konstiga var att först trodde jag det var parning på gång, så jag stod storögt kvar, för de stod och strök sig mot varandra. Den enda låg ner på rygg och bjöd in. Men plötsligt fick de annat i tankarna!

Pre fight

Början

Och han höll så länge! Sedan började dom rulla runt och tillslut sprang de iväg.

Jordekorrar är det gott om, de tittar fram lite varstans ifrån.

Familj på g.

Men om det är något jag tycker är roligt så är det fåglarna som finns här, världens bästa fåglar (i term av evolutionär fulländning): Duvan finns såklart här tätt följd av gråsparvarna. Dom är inte så roliga eftersom deras perfektion har gjort att alla redan har sett dem. Däremot har jag hittat lite andra fina praktexemplar.

Papegojor är alltid roliga. Speciellt när de har mat runt munnen.

Ett gäng av ovanstående art i solnedgången.

En kråkliknande fågel med mer burrigt huvud,
väldigt fin om jag får säga det själv.

På grund av min lathet är det såhär nära vi kommer flamingos denna gång.
De finns i floden och jag orkar inte gå dit.

Någon skön fågel har byggt ett imponerande bo i ett barrträd.

Ett härligt getingbo utanför en toalett.
Mer om toaletten i ett senare inlägg.

Ett kollibribo. Väldigt imponerande faktiskt.
Två löv är ihoplimmade och det övre lövet fungerar som en dörr in till kojan.

Men själva fågeln är svårfångad på bild. Den är inte stor, men jag hittade en bakom lite för mycket vegetation. Men den är väldigt vackert blåskimrande.

En kaxig sångfågel på vår balkong,
väldigt vackert och njutfullt att skriva lite arbete till

Och mina favvofåglar!

2010-04-05T12:28:00.002+05:30

Nu sitter vi pa Internet centre igen, han som ager det skrattar lite at oss varje gang vi kommer. Jag kanner mig latt lojlig och tycker tiden i detta varma, mest obehagliga rum ska bli sa kort som mojligt, men Elias stortrivs och kampar sig kvar. Sa jag tankte for en gangs skull gora honom glad och bade stanna langre OCH skriva ett inlagg. Here goes.

Det dar med att tacka hud ar inte langre lika aktuellt, Elias borjade en kvall med att fortsatta bara shortsen fastan att vi lamnade guest houset och tog dem med ut pa stan. Sen borjade min sjal bli allt mindre och mindre och jag funderar nu pa att vaga ga utan. Det ar inte som att nagon missar att vi ar europeer i alla fall. Eller 1.95. Angaende tavligen om vem som kommer hem med basta brannan, sa skulle jag vilja saga att vi ar ganska jamna. Elias har en riktigt grov bonnabranna och jag ser mest ut som att jag bor i ett forkla. Dock kvarstar ett spannande moment av dagen och kanske tavlingens avgorande, da elias glomde att ta pa sig solskydd.

Rummet bredvid varat har vi upptackt hyrs ut for timmen och vi har nu hunnit bekanta oss med tva par. Jag har avslutat spelet och kanner en stor saknad, Elias kastade sig saklart ivrigt over den och nar jag vaknade imorse var han redan vaken och ifard med att ta sig igenom nya kapitel. Det ar en valdigt bra bok.

Hmm, det var allt jag kan komma pa i denna varme. Tyvarr kan jag inte ladda upp bilder denna gang, men jag lovar att aterkomma.

jobbbbb

2010-04-04T13:38:00.002+05:30

Sådär, nu har vardagen lunkat in ordentligt och vi kör stenhårt på vårt ambitiösa dagschema. Därför ser vardagen mest ut som följer:

Viltoststoast (snyggt ord).

Indien bildledes

2010-04-02T12:35:00.001+05:30

Denna frekventa bloggaktivitet beror främst på att vi nu kommit igång lite mer med arbetet och detta har visat vårt Internetberoende. Helt förlamade är vi utan det- Undra hur det var möjligt att producera något av akademisk karaktär förut. Jannie är fortfarande inte helt återställd... Desto mer tid att läsa böcker!

Nedan kommer en liten bildkavalkad som får illustrera lite av vår vardag.

Först så chillade Jannie på rummet med favvoboken Spelet.
Nu, två dagar senare har hon mer eller mindre slukat hela boken

En vanlig syn i Mandvi

Vår störtsköne sockerrörsodlande taxialltiallo

Två kärleksankor tillsammans med en 2-årig jätte

Av någon anledning så har en del afrikanska hamnstäder outsourcat bygget av sina medeltidsskepp till Mandvi där de ståtligt ligger uppradade längs med flodfåran.

Att vädret inte kunde vara bättre är ett faktum!

En sockerrörssaftförsäljare blir sjukligt intresserad av mina ankor.
Han får låna dom en snabbis, sedan vill jag ha tillbaka dom.

Ankan håller koll på Jankan.

Jannie provar skor.

Övervakat tyginköp

1a i Indien

2010-04-01T16:57:00.007+05:30

På plats sedan en vecka tillbaka har vi börjat ramla in i vardagen. Solen står alltid högt på himlen men förlorar slaget mot månen runt 7-tiden som träder upp på dess högsäte. Fullmåne. Typ som Rulle inte ens är lullig.

Dagarna glider på i sköna 32 grader kanske, ärligt talat har jag ingen aning. Men det känns som att det är rimligt att säga något sådant, det är inte för varmt men hade det varit några grader till hade jag, som den svenska charterturist jag till vardags inte utger mig för att vara, klagat på hettan. Med fraser såsom: "alldeles klibbig hela tiden" eller, "det går ju inte att tänka klart" för att inte säga "man ska ju inte klaga, men det här är löjligt". Jag och Jannie har konformerat oss till standarden bra. Jannie har köpt schalar och vida byxor för att dölja all hud hon kan. För det är ju ganska slampigt ändå att spatsera runt med smalbenen fullt synliga, vem blir inte lite sugen på dom? Jag själv får tyvärr inte leka lika mycket med traditionsenliga kläder då den manliga hälften av Indierna langar på sig en skjorta, kortärmad dessutom, och ett par jeans. Dessa jeans är inte sällan riktiga kioskvältarjeans anno 1970 med allt vad det innebär vilket jag känner att min nutida garderob inte riktigt accepterar.

Jannie mår lite dåligt just nu, hon har fått den sköna Indiska magen som sin bäste vän. Hon skyller på att djuret som bor i hennes mage är argt. Men det gäller att tämja det- visa vem som är King of the Castle. Jag kör mer oldschoolvarianten och häller kokande olja utför min ringmur (läs: borstar tänderna med kranvatten) med resultatet att mitt odjur fattat vinken och inte besvärar sig med att besvära mig.

Vi är än så länge lite trevande i vårt projektskrivande, vi vet vad vi skall skriva och ungefär hur det skall skrivas. Det enda som saknas är själva skrivandet. Men än så länge har vi gott om tid på oss och så fort Jankan är på benen igen så är vi halvägs!

Vi är förresten i Mandvi om någon missat det, Gujarat heter området. Vår plan är att senare ta oss till Ahmedabad och vidare till Tiripur för att senare förflytta oss till Auroville och senare Sri Lanka. Men det är verkligen inte hugget i sten utan mer av flytande karaktär än så länge.

Så mycket för korta meddelanden. Idag får ni nöja er med en get+kossa-bild, väldigt fina getter är det. Jag har lyckats glömma bilderna i kameran, fler kommer vid senare tillfälle eftersom jag glömde kameran hemma.

Getter och ko vid väg och skylt