Wild life eller wildlife?

Jag tycker ju om djur. Både att äta och att titta på, och jag tror att det vanliga ekvilibrium jag har mellan dessa två variabler nu är i obalans. Vanligtvis är det en jämn balans där de båda lever i en sorts symbiotisk harmoni. Men nu har vi lyckats komma till någon sorts renlevnadszon i Indien som omöjliggör detta, tidigare statiska, tillstånd. Ingen alkohol är tillåten enligt lag, förutom för turister som kan få gå till polisstationen och ansöka om ett speciellt tillstånd för att sedan köpa där om nöden blir för stor. Detta har jag lyckats komma runt genom en ärvd flaska whiskey. Men det har inte blivit så mycket wild life trots detta. Men till renlevnaden hör även vegetarianskap. Jag har med andra ord inte ätit kött på 14 dagar, två veckor! Min jämnvikt mellan äta-titta har blivit rubbad och således har jag varit på utsvävande tittjakt, med resultat; wild life i dess riktiga mening:

En Indisk kossa som sänker en skön bit kartong.
De är allätare 4 sho och det som inte de vill ha trycker hundarna i sig. Plasten som blir över sopas runt av människor.

Cirkushund i ensam gränd.

Jag lyckades även se en revirsfight av kaliber! Det konstiga var att först trodde jag det var parning på gång, så jag stod storögt kvar, för de stod och strök sig mot varandra. Den enda låg ner på rygg och bjöd in. Men plötsligt fick de annat i tankarna!

Pre fight

Början

Och han höll så länge! Sedan började dom rulla runt och tillslut sprang de iväg.

Jordekorrar är det gott om, de tittar fram lite varstans ifrån.

Familj på g.

Men om det är något jag tycker är roligt så är det fåglarna som finns här, världens bästa fåglar (i term av evolutionär fulländning): Duvan finns såklart här tätt följd av gråsparvarna. Dom är inte så roliga eftersom deras perfektion har gjort att alla redan har sett dem. Däremot har jag hittat lite andra fina praktexemplar.

Papegojor är alltid roliga. Speciellt när de har mat runt munnen.

Ett gäng av ovanstående art i solnedgången.

En kråkliknande fågel med mer burrigt huvud,
väldigt fin om jag får säga det själv.

På grund av min lathet är det såhär nära vi kommer flamingos denna gång.
De finns i floden och jag orkar inte gå dit.

Någon skön fågel har byggt ett imponerande bo i ett barrträd.

Ett härligt getingbo utanför en toalett.
Mer om toaletten i ett senare inlägg.

Ett kollibribo. Väldigt imponerande faktiskt.
Två löv är ihoplimmade och det övre lövet fungerar som en dörr in till kojan.

Men själva fågeln är svårfångad på bild. Den är inte stor, men jag hittade en bakom lite för mycket vegetation. Men den är väldigt vackert blåskimrande.

En kaxig sångfågel på vår balkong,
väldigt vackert och njutfullt att skriva lite arbete till

Och mina favvofåglar!