1a i Indien

På plats sedan en vecka tillbaka har vi börjat ramla in i vardagen. Solen står alltid högt på himlen men förlorar slaget mot månen runt 7-tiden som träder upp på dess högsäte. Fullmåne. Typ som Rulle inte ens är lullig.

Dagarna glider på i sköna 32 grader kanske, ärligt talat har jag ingen aning. Men det känns som att det är rimligt att säga något sådant, det är inte för varmt men hade det varit några grader till hade jag, som den svenska charterturist jag till vardags inte utger mig för att vara, klagat på hettan. Med fraser såsom: "alldeles klibbig hela tiden" eller, "det går ju inte att tänka klart" för att inte säga "man ska ju inte klaga, men det här är löjligt". Jag och Jannie har konformerat oss till standarden bra. Jannie har köpt schalar och vida byxor för att dölja all hud hon kan. För det är ju ganska slampigt ändå att spatsera runt med smalbenen fullt synliga, vem blir inte lite sugen på dom? Jag själv får tyvärr inte leka lika mycket med traditionsenliga kläder då den manliga hälften av Indierna langar på sig en skjorta, kortärmad dessutom, och ett par jeans. Dessa jeans är inte sällan riktiga kioskvältarjeans anno 1970 med allt vad det innebär vilket jag känner att min nutida garderob inte riktigt accepterar.

Jannie mår lite dåligt just nu, hon har fått den sköna Indiska magen som sin bäste vän. Hon skyller på att djuret som bor i hennes mage är argt. Men det gäller att tämja det- visa vem som är King of the Castle. Jag kör mer oldschoolvarianten och häller kokande olja utför min ringmur (läs: borstar tänderna med kranvatten) med resultatet att mitt odjur fattat vinken och inte besvärar sig med att besvära mig.

Vi är än så länge lite trevande i vårt projektskrivande, vi vet vad vi skall skriva och ungefär hur det skall skrivas. Det enda som saknas är själva skrivandet. Men än så länge har vi gott om tid på oss och så fort Jankan är på benen igen så är vi halvägs!

Vi är förresten i Mandvi om någon missat det, Gujarat heter området. Vår plan är att senare ta oss till Ahmedabad och vidare till Tiripur för att senare förflytta oss till Auroville och senare Sri Lanka. Men det är verkligen inte hugget i sten utan mer av flytande karaktär än så länge.

Så mycket för korta meddelanden. Idag får ni nöja er med en get+kossa-bild, väldigt fina getter är det. Jag har lyckats glömma bilderna i kameran, fler kommer vid senare tillfälle eftersom jag glömde kameran hemma.

Getter och ko vid väg och skylt